I present the death of the cool

Jag brukar vanligtvis inte ha mardrömmar men idag är en sån dag då jag drömde att våran stora kisse dog, jag började då (i drömmen!) skrika efter mamma. Det kanske låter som en vanlig mardröm men problemet (är det ett problem?) är att jag hade gjort exakt samma sak i verkligheten, jag hade helt enkelt inte kunnat röra mig utan hade fått ha hjälp av någon.
Jag är van vid att ha kontroll över saker och ting, det är väldigt sällan jag känner att jag tappat kontrollen över någonting men dödens intrång är en av dessa, det är en av få saker jag verkligen är rädd för.
Jag är dels rädd för att dö, kanske inte så mycket döden men att jag inte kommer ha någon kontroll över vad som händer efter döden, främst är jag dock rädd för att någon i min närhet försvinner, obehaget av att aldrig få träffa någon. Denna rädsla visar sig inte ofta dådet sällan är folk i ens närhet som drabbas men jag har länge haft svårt att vistas på kyrkogårdar, jag har alldeles för många minnen därifrån.